DAGENS NYHETER

Maya Eizin Oijer / Bruno K. Oijer LANCE OF LIGHT - HANK WILLIAMS
LANS AV LJUS

DN KULTUR MITTUPPSLAG NYÅRSAFTON

I morgon är det 2009.
Vi firar med Bruno K. Öijer som skrivit en nyårsdikt speciellt för DN:s läsare. Maya Eizin Öijer har illustrerat.

LANS AV LJUS

jag står i fukten

och kylan

på den här järnvägsperrongen

och om den där runda

svartvita klockan därborta går rätt

är det snart ett nytt år

jag ser inte mycket ut för världen

röker bara på en hyfsat

god cigarr jag måste fått av någon

som tack för att jag nyss uppträtt ikväll

inför en handfull människor

på en teater jag redan glömt bort namnet på

ett violett duggregn

driver vilset hit och dit över spåren

innan det får syn på mej

och skadeglatt vänder åt mitt håll

gaddar ihop sej

till tunn is kring mitt hjärta

och mitt hjärta slår tillbaks

strör värme genom min kropp

en man

i dunklet framför stationshuset

rotar i en soptunna

ljudet ekar i natten

som strofer ur Bergspredikan hamrade i metall

och nästa gång jag tittar till

har klockan passerat midnatt

någonstans lyfter

människor sina champagneglas

och skålar för varandras lycka och välgång

medan allt osagt och förträngt

gnager gråsvarta hål i deras samveten

men varför tänka på sånt nu

när betongen

börjar vibrera under mina fötter

och godståget ylar till

vrålar sej fram mot mej

jag tar ett steg bakåt och slutar räkna

hur många vagnar som flimrar förbi min blick

men det är säkert femtiosex stycken

lika många som dom år som gått

sedan Hank Williams dog på nyårsdagen

i baksätet på sin turnébil

utbränd av nattliv sprit och olycklig kärlek

utbränd av vägarna poesin och musiken

utbränd av det liv han beskrev så väl

och gav till andra som en gåva

en gåva bara en faderlös man kan ge

och jag tittar till på stationsklockan igen

verkar som visarna börjat snurra baklänges

styrda av en osynlig hand

men det här vidriga duggregnet ger inte upp

har varken början eller slut

och Hank kom aldrig fram

till sin spelning i Ohio den där dagen

fyra tusen hade köpt biljett

satt och väntade

när en röst meddelade att showen var inställd

att Hank Williams avlidit på vägen dit

inte många i publiken trodde att det var sant

spridda skratt hördes

Hank hade ställt in

för många spelningar den senaste tiden

och alla visste varför

men efter ett tag blev allt uppenbart

skratten övergick i en stämning av chock

förtvivlan och öppen gråt

den upplysta lokalen släcktes ned

och alla satt där i mörker

innan en spotlight tändes

skar genom svärtan över deras huvuden

och ristade

en vit cirkel i det ensamma tomma scengolvet

bakom ridån

stod medlemmarna i bandet förlamade

en av dom lyckades ta sej samman

slog an sin steel guitar

och trevade fram dom första tonerna

av Hanks låt I Saw The Light

I Saw The Light I Saw The Light

och nu är allt tyst och stilla

godståget har dånat förbi

perrongen ligger öde kall och våt

medan tåget rusar vidare genom natten

förvandlat till en lans av ljus

en vinande blixt

som vräker framtidens mörker åt sidorna

kastar långa svallvågor över husen och fälten

i varje vagn

ligger ett år av mitt liv på rygg

i en bädd av bomull löv och gräs

och åren liknar små varelser med sina händer

knäppta över brösten

och händerna lyser svagt omkring sej

blinkar ikapp

små eldsvådehänder

små eldsvådehänder små eldsvådehänder

tänker jag för mej själv

och tar ett par steg åt sidan

försvinner bort